catrinstromberg

Jag trodde att jag tog de här med mitt jobb super duper enkelt.Fick veta i tisdas,ledig onsdag,började krypa in på mig redan då,torsdag blev de jätte tokit,fick svimningskänsla och svetten sprutade...tror de är så här att jag har gått å spänt mig och när man väl får veta HUR det är så blir jag så när jag börjar slappna av och sen blir man mer o mer medveten om hur dåligt ens framtis kan se ut,jobb här växer ju inte på räd och jag har INTE tänkt flytta så länge jag har min gumma som går skola och har all sin trygghet här och sina kompisar.

Men stämpeldagar räcker ju inte en hel evighet,men jag funderar i olika banor,tänk skulle man komma på nåt projekt som verkligen funkar här,och nåt man även kan arbeta med hemmifrån...

Tror mer och mer på att det är de enda alternativet som de ser ut idag,att knäcka en riktit bra ide,eller att de redan finns nåt men ingen har tagot tag i de ännu.

Nåväl...nu är de fredag,jag ska bara vara,gå prommisar me vov. Hälsa på folk ja sånt där nyttigt bara,inga krav eller måsten ska jag försöka ha på mig,klarar inte riktit av stress lika bra som för nå år sen...tänk vad konstit hur kroppen kan ge upp...

Är i alla fall himla mysit väder ute,hoppas på att solen kommer fram som igår.
Bakade faktiskt bullar igår på en liten,shit vad de blir bulla.Men ack så goda dom blev.Tatt 2 st till frulle,nyttigt va :o)

Nej nu stirrar vovven på mig att han vill ut.

Ha en underbar dag